Det finns en gemensam nämnare för oss tv-personligheter i Strömsö och BUU. Vi brinner för återvinning i alla de tänkbara former. När jobbet är avslutat och den privata tiden börjar, lever vi omgivna av återupprättade, fyndade, omarbetade, älskade och slitstarka redan använda ting.

Här är chansen att ta del av våra personliga tankar om återvinning!

Dela med dig du också!

Skicka dina bästa tips eller din bästa återvinning till stromso@yle.fi, via vår Facebooksida eller tagga den #strömsö på Twitter eller Instagram. Vi tar också emot frågor, tips och synpunkter.

Genom att skicka egna bilder till Yle ger du oss rätten att använda, dela och vid behov modifiera dina bilder i Yles tjänster. Skicka endast bilder som du själv har tagit. Om bilderna är tagna i privata situationer, bör du ha tillstånd av människorna som syns på bilden.

Elin ögnar alltid en sista gång genom tidningar som är på väg till pappersreturen för att eventuellt hitta fina bilder att klippa ut som kan användas till t ex glansbilder.

Tegelväggen hemma hos Camilla är en brokig samling tegelstenar från flere skorstenar. Ser bättre ut där än nedgrävda i trädgården.

Köp begagnat, ärv eller dyk efter skrot och skräp, uppmanar Lee den som vill inreda sitt hem med möbler med anor.

Jim samlar på sig all världens material och bråte som kan behövas vid renoveringar och byggen av hus. Bara det inte är murket eller i bitar kan nästan vad som helst återanvändas.

En gammal gardin kan med ett varv i symaskinen bli ett trendigt plagg, vet Hanna.

Elin kastar ogärna iväg kläder fast de blivit bleka i tvätten och fått några hål. Med ett par klipp blir de behändiga trasor för att torka golv och ytor.

En dörr från en gammal bybutik hittar hem efter att ha agerat byggdörr under många år.

Lappa och laga dina textilier. Låt dem gå i arv och bli en del av familjens och släktens historia, tycker Lee.

Loppisfynd är både billigare och snällare för miljön samt ett spännande sätt att förnya garderoben med.

Jim Björnis tips på hur du tar till vara arkitektoniska lösningar samt gamla möbler, skrot, metall och trä som du kan förvandla till nya kreationer.

Trä:

Bygg ett skåp till överblivna lådor
Kasta inte bort hela möbeln fast en del av den är sönder. Två överblivna lådor kan komma väl till pass om du plötsligt behöver ett litet skåp.

Ett moderniserat skåp från 1950- eller 1960-talet. Ett moderniserat skåp från 1950- eller -60-talet. Bild: Svenska Yle / Strömsö

Gamla lådor med zinkade hörn och fin patina kan t ex bli en funktionell hurts för räkningar eller oförglömliga kärleksbrev.
Lådor blir skåp

Ett gammalt skåp blir modernt
Möbler från 1950- och 1960-talen är egentligen ganska välgjorda. Det var en tid när man fortfarande använde massivt trä som stomme i skåp, bord och andra möbler, en tid innan spånskivan.
Ett gammalt skåp blir modernt

Återanvänd ett 80-tals klädskåp
Förr eller senare börjar möblemanget kännas litet gammalt, men istället för att slänga bort skåp, bord, stolar eller sängar kan man låta fantasin dansa ett varv över dem och förvandla dem till något fint. Här tar sig Jim an ett gammalt klädskåp, men i artikeln finns också länkar till andra finurliga förvandlingar.
Återanvänd ett 80-tals klädskåp

Tvåbent bord
Jim sågar ett litet bord det itu och förvandlar det till två tvåbenta bord istället.
Tvåbent bord

Restaurerat bord från 1960-talet Jims restaurerade bord från 1960-talet. Bild: YLE/Strömsö

Restaurera ett 60-tals bord
Det är svårt att hitta ett riktigt bra soffbord. Det skall vara stadigt och tillräckligt stort så att man kan äta kvällsmackan vid det, men ändå inte ta för mycket plats. Det skall också vara passlig högt i förhållande till soffor och stolar och vara gjort i rätt träslag eller målat i en passlig färg. Om du hittar drömbordet med små skavanker fpr du här tips på hur du restaurerar ytor och ben.
Restaurera ett 60-talsbord

Bänkar av stockhalvor
Det tar en timme att snickra, men före bänkarna är torra och målade får man räkna med några veckor. Du behöver en ca 70 cm lång stock, några rundstavar och målfärg. Den största utmaningen är att få stocken halverad.
Bänkar av stockhalvor

Metall:

Komposteringslåda
Att kompostera mat kräver en tät låda. En gammal frysbox fungerar därför fint till det! När du inte behöver köpa eller bygga något nytt så gör du en miljötjänst. Det blir återanvändning i dubbel bemärkelse!
Frysbox som komposteringslåda

Skulptur av armeringsjärn och gammal takplåt
Jims skulpteringsprojekt började med ett huvud i järn och plåt, men att skulptera är roligt och till sist blev det en hel kropp som sitter på en stol.
Skulptur av armeringsjärn och gammal takplåt

Arkitektoniska lösningar:

Upphängda lyktor i växthuset Lyktorna hissas upp. Bild: YLE/Strömsö

Lyktor till växthuset
Åtta gamla fönster blev två stora lyktor som hänger permanent uppe under taket i växthuset på Strömsö. Lyktorna hissades upp med hjälp av block och rep och fästes sedan i taket med kättingar. Jim fixade dessutom två lykthållare i trä på vilka man kan hänga åtta vanliga lyktor med ljus i. Lykthållarna kan också hissas upp och ner när lyktorna skall tändas och släckas.
Lyktor till växthuset

Kopiera form och mönster från förr
Jim och Johan Ångerman besöker Kristinestad och tittar på olika objekt där man använt sig av kopiering av olika slag. Det kan bli rätt harmoniskt om huskroppar i en stadsmiljö kopieras eller byggs lika till formen, varefter den individuella prägeln sätts med detaljer och färg.
Kopierad arkitektur i Kristinestad

Lee Esselström tar till vara det mesta som kan återanvändas. Här ger hon en rad tips på hur du inreder med loppisprylar och gammalt husgeråd.

Textilier:

Sängöverkast av virkade gardiner
Lee ger hellre gamla saker nytt liv istället för att gömma undan dem i något skåp. När en avlägsen släkting tänkte kasta bort en hög med virkade gardiner passade hon på att sy om dem till dekoration på ett sängöverkast.
Sängöverkast av virkade gardiner

Dragstoppare till dörrtröskeln
I ett gammalt dragigt hus kan det vara svårt att veta vilka hål man ska börja täppa till. För fönstren finns det fönstertejp, men drag från dörrar kan vara svårare att bli av med. Med lite tygrester och föråldrade gryn från skafferiet gör du snabbt och lätt en dragstoppare som första hjälp i vinterkylan. Tygkorven vid dörrspringan gör att det känns lite behagligare inomhus och så sparar du någon slant i uppvärmningskostnader.
Dragstoppare: stoppa draget och spara i uppvarmningskostnader

Stolsits med stramaljbroderi
Stramaljbroderier kan köpas på loppis för en liten slant och återanvändas som dekoration på många olika sätt. Här dekorerar Lee en stolsits med ett begagnat broderi.
Stolsits med stramaljbroderi

Klä en fåtölj med virkade dukar En med virkade dukar beklädd fåtölj. Bild: Svenska Yle / Esa Saari

Klä fåtölj med virkade dukar
När tyget på en fåtölj blir solblekt och fått fläckar, men ändå är helt kan man piffa upp tyget med att t ex sy fast dukar på det. Ett virkat överdag kan appliceras på vilken möbel som helst, och då fästa dukarna enbart i varandra om det inte går att fästa i underlaget. Lee och Camilla syr fast gamla virkade dukar i olika storlekar och ger en fåtölj nytt liv och utseende.
Klä en fåtölj med virkade dukar från loppis

Romantisk krans med tygdekoration
Det här är en krans man lätt gör om. Allt material kan återanvändas och dekorationerna kan bestå av gamla rester från andra projekt. Den romantiska kransen är inspirerad av den franska lantliga stilen, med knappar och spets som kan hänga på dörren eller sovrumsväggen.
Romantisk krans med tygdekoration

Trä:

Tavla av vinkorkar Tavla av vinkorkar Bild: Svenska Yle / Strömsö

Tavla av vinkorkar
Du kan göra dekorativa tavlor av dina små samlarobjekt, korkar, stenar, träbitar eller plastfigurer. Limma bara upp dem tätt på en skiva så får du en vacker samlartavla.
Tavla av vinkorkar

Gardin av äppellådor
Lee återanvänder en gamla äppellådor och bygger en spjälgardin till toalettfönstret av dem. Du behöver bara äppellådor och snöre.
Gardin av äppellådor

Måla med olejfärg på möbler: blommig stol
En gammal stol som tidigare hade fyra lager tjock färg får ett helt nytt liv med en tub oljefärg från konstnärshandeln. En rysk, röd, vårblommig sjal som en gång hört till Lees påskhäxutstyrsel i barndomen är inspirationskällan till ytbehandlingen.
Måla med oljefärg på möbel: blommig stol

Torkställning av gammal spjälsäng
En trasig eller bortglömd spjälsäng i förrådet är ypperligt material till en mycket behändig torkställning. Du behöver två långsidor som skruvas fast på väggen så att golvytan blir fri. En bra lösning i ett litet badrum eller för trångbodda.
Torkställning av spjälsäng

Anslagstavla av loppistavla Lees anslagstavla av en loppistavla. Bild: YLE/Strömsö

Anslagstavla av loppistavla
En gammal tavla från loppis kan få många olika användningar. Lee tar vara på en kökshandduk och ramen från ett stramaljbroderi som blir en kökstavla att nåla upp recept på eller för smyckesförvaring i badrummet.
Anslagstavla av loppistavla

Glas och metall:

Kökslampor av köksredskap
Har du köksskåpen fulla av fina redskap i metall som aldrig används för att de är rostiga eller omoderna? Detta är ett tips för hur du skapar rätt stämningsbelysning, kanske för lantstället eller den moderna stadskokvrån som saknar det lilla extra.
Kökslampor av gamla köksredskap

Förvaringsburkar av ljusstakar, schackpjäser och glasburkar
Återvinning är en passion för Lee och det här är ett hennes mest omtyckta tips, en variant av svarvad ljusstake och glasburk med schackpjäs limmad på locket, en ståtlig förvaring för allt från nötter och frön i köket till bomullspinnar och hårspännen i badrummet.
Förvaringsburkar av återanvända ljusstakar, schackpjäser och glasburkar

Virka lampskärm av värmeljuskoppar
Den här lampskärmen gör Lee av en gammal lampa och skräpet från brända värmeljus. Genom att ta vara på botten i aluminiumhållarna, sy och virka runt och foga ihop delarna så får man en modern lampa som ger ett spännande skuggspel på väggen.
Virka lampskärm av återanvända värmeljuskoppar

Plast:

Ankare av plastkorkar Lees och Jim ankare utav plastkorkar Bild: YLE/Strömsö

Konstverk av plastkorkar
Lee och Jim inspirerades redan för ett tag sedan av den ryska pensionären Olga Kostina som dekorerat sitt hus i Sibirien med plastkorkar enligt broderimönster. Istället för att korkarna hamnar ut i naturen spikades de upp till ett eget mönster på omklädningshytternas yttervägg.
Konstverk av plastkorkar

Chipspåsar blir flätad korg
Lee gör små skålar på samma sätt som man förr flätade näverkorgar. Genom att göra smala remsor av chipspåsar kan du fläta dem till korgar för smått tilltugg och andra småsaker.
Chipspåsar blir flätad korg

Papper och kartong:

Tapet av gamla boksidor och papper Lees tapet av gamla boksidor, papper och glansbilder. Bild: YLE/Strömsö

Ask med scrapbooking av återanvända material
Lee dekorerar en chokladask som är en lika fin present både med och utan choklad. Här kan man spara sina kort, småsaker och minnen. Lees mormor gjorde fina förvaringsaskar av gamla tvättmedelskartonger och dekorerade dem med aluminiumfolie, silkespapper och gamla postkort. Använd alla materialrester du hittar och begränsa inte din återvinning!
Ask med scrapbooking av återanvända material

Lapptäcken:

Besök hos Gerd Gellein Merkesdal, expert på lappteknik
Lapptäcken är sköna och hemtrevliga. För att lära sig om tekniker besökte Lee experten Gerd Gellein Merkesdal utanför Oslo. Gerd har vigt sitt liv åt tyglappar av alla de slag och gett ut ett tiotal böcker i ämnet. Lee kom hem med kunskap i en speciell teknik som heter bakgrundsblock.
Gerd Gellein Merkesdal är expert på lappteknik

Lapptäcke med bakgrundsblock Lapptäcke med blockteknik Bild: Svenska Yle / Strömsö

Lappteknik: bakgrundsblock
Lee använder här olika tyger från sin barndom, t ex gardinerna som hängde i köksfönstret på 1970-talet och örngotten hennes föräldrar fick i bröllopspresent. Med bakgrundsblock kan du sy ihop egna minnen till kuddar eller täcken. .
Lappteknik: bakgrundsblock

Lappteknik: täcke av bakgrundsblock
Här får du tips på hur du kan sy ihop bakgrundsblocken till en helhet. Lee har använt sig av enbart gamlatextilier. Köp t ex begagnade kläder på loppis så får du många olika mönster i samma färgskala för en billig penning.
Lappteknik: täcke av bakgrundsblock

Lappteknik: Kvilta ett lapptäcke
När du sytt ihop bakgrundsblocken till en helhet, t ex ett täcke är det dags av kvilta, Att kvilta betyder att du syr ihop två lager tyg med någon typ av fyllning emellan.
Kvilta ett lapptäcke

Charlie Jespergaard bygger och renoverar hus enligt naturenliga metoder. Modell tar han från hemlandet Danmark och Finland. Själv bor han i ett kollektiv mitt i skogen i Ingå. Där bygger han ut en ekoby och får utlopp för sin kreativitet genom att bland annat göra träsniderier på gamla stockar.

Jag har alltid älskat gamla hus som är byggda med kärlek och av gedigna material.

Det är en mulen vinterdag jag träffar Charlie Jespergaard i hans nybyggda hus i Fagervik i Ingå. Marken är ännu bar, men vägen till Charlie och hans sambo Petra Blomqvist känns onekligen lite lång och krokig, kanske just på grund av att det är så mörkt.

Väl framme väntar belöningen, ett stockhus som ser väderbitet och gammalt ut trots att det är fråga om ett nybygge. Charlie har själv byggt sitt hus och har medvetet valt att inte måla eller täcka in ytterväggarna med brädfodring. Uppe på takåsen höjer sig ett drakhuvud som blickar ut mot skogen. Åtminstone tror jag det är en drake. Träsnideriet påminner om de rekonstruerade galjonsfigurer man har kunnat se i fören på vikingabåtar. Också skorstenen är utsmyckad. Det är ett vackert hus. Huset tilltalar i alla fall mig, men smak och tycke varierar förstås.

Husdetaljer

En bit från Charlies och Petras hus kan man skönja hus och byggnader i olika byggnadsskeden. Här kan man också se början av en stor, rund paviljong som Charlie ska bygga. Paviljongen är ett drömbygge för Charlie. Här låter han all sin samlade kunskap om stockbygge och träsnideri komma till sin rätt. De pelare som ska bära upp paviljongen är nämligen gamla, gedigna trästockar med utsnidade ansikten och figurer. Lite som en totempåle.

Paviljongen

- Mitt egentliga yrke är träsnideri. Saker får gärna vara vackra, men jag vill ändå att de ska ha en funktion. När det gäller paviljongen får byggandet ta tid. Det är mäktigt med en stor byggnad med sniderier.

Gemenskap - ett slags kollektiv

Paviljongen är en del av Solbacka ekoby, ett projekt som Charlie och hans sambo har satsat både själ och hjärta i. Solbacka är också ett kollektiv där det bor fem familjer. Sommartid vistas det betydligt fler människor i Solbacka eftersom det ordnas olika läger här. Hit hittar också utländska resenärer som vill pröva på att bo i tält ute i naturen och göra så pass alldagliga, men för dem exotiska sysslor som att plocka bär eller tömma utedass.

När paviljongen är färdigbyggd är tanken att ordna verksamhet också vintertid. Många som bor i Solbacka har företag där de jobbar med olika terapier, behandlingar och kurser.

Kollektiv för tankarna till en gemenskap där man delar på allting. En del tänker sig kanske att det är ett gäng människor som medvetet valt att leva ett liv utanför samhällets normer. Så fungerar inte Solbacka. Solbacka är mera som en pytteliten by där alla känner varandra, men inte tränger sig på.

- Det är viktigt att man tar hand om sina egna projekt. Sedan kan vi göra vissa saker tillsammans. Det skulle bli väldigt tungt att göra allt tillsammans.

- Varje familj har sitt hem och jobb de går till. Men vi har för vana att träffas, ibland äta tillsammans eller musicera ihop och framför allt för att diskutera. Vi har något vi kallar en cirkel. När vi sitter runt en cirkel låter vi var och en tala till punkt. Ingen avbryter eller skriker på varandra. Vi lyssnar på varandra. Det vi pratar om kan handla om något praktiskt kring Solbacka, men också helt personliga saker, hur vi mår just då.

- Gemenskapen är viktig. Vi är nog mer än bara grannar. För egentligen har grannar idag inte så mycket gemensamt trots att de lever nära varandra.

Naturlig byggare

Dags kanske att presentera Charlie Jespergaard lite närmare. Han är lite som Frank Erichsen i den danska tv-serien ”En tvättäkta lantis” som visats på bland annat Yle Fem. Men medan bonden stökar på i sin gamla gård i Danmark så flyttade Charlie från Danmark till Tammerfors för cirka tretton år sedan.

Charlie jobbade som musiker i Danmark, men redan där arbetade han med att bygga och renovera hus.

Charlie tar ibland fram gitarren och spelar för Petra och vännerna i ekobyn. Charlie Jespergaard spelar gitarr och sjunger. Bakom honom står Petra Blomqvist med en temugg i handen. De är hemma Bild: Yle/ Tiina Grönroos

- Jag har alltid älskat gamla hus som är byggda med kärlek och av gedigna material. Halm, lera, sten och trä. Men vi bygger lite annorlunda i Danmark mot hur det byggs i Finland. Era stockhus är fantastiska. Jag beslöt mig genast för att gå kurser här och lära mig stockhusbygge.

Charlie är självlärd. Han renoverar och bygger ekologiskt eller naturenligt. Han har ett företag som han driver tillsammans med en irländare som också bor i Finland. Företaget fick sin start när den irländska kollegan ville bygga ett hus till sin familj och insåg att det var så gott som omöjligt att få tag på vettiga material.

- Paul blev så förbannad på att alla erbjöd honom huspaket med bland annat glasull som isolering. Vi kom fram till att vi inte kan vara de enda som vill bygga med naturliga material.

Kärlek med viss komplikation

Det som fick Charlie att flytta till Finland och allra först till Tammerfors var förstås kärleken. Han träffade en finländsk kvinna.

- Mitt i vintern flyttade jag till den här kvinnan som bodde utanför Tammerfors. Hon bodde mitt i skogen, utan dusch. I stället badade vi bastu två gånger i veckan. Det var mörkt men skönt, helt annorlunda jämfört med mitt liv i Danmark.

- Dessvärre hade hennes känslor till mig svalnat redan innan jag kom fram. En tid satt jag där i mörkret i skogen och funderade vad jag skulle göra. Jag kände att jag inte ville återvända till Danmark.

I Esbo hade Charlie Jespergaard en dansk kompis. Det var där han träffade Petra Blomqvist, sin sambo. Henne hade han faktiskt träffat redan på vägen från Danmark till Tammerfors, men eftersom han då trodde att han skulle leva tillsammans med kvinnan i skogen, reste han vidare trots att ett visst tycke och intresse uppstod mellan Petra och Charlie.

Nu kom de att träffas på nytt och resten är sedan historia, som det brukar stå i kärleksromanerna.

Finlands enda halmbastu?

Ganska snabbt började Charlie och Petra leta efter en tomt där de skulle kunna bygga hus tillsammans. De var överens om att de ville bo avskilt, men med folk runt sig. Grannarna skulle vara goda vänner med samma livsfilosofi som de, det vill säga ekologiskt boende och en gemenskap.

- Redan i Danmark hade jag bott i olika eko-orienterade gemenskaper. För mig var det naturligt att fortsätta på den vägen och Petra hade liknande idéer.

- För mig är det tryggt att ha människor runt mig. Stöd och support, säger Petra som jobbar med olika behandlingar, bland annat massage.

I åtta år letade de. De tittade på minst tjugo olika platser, men det var först när de såg den stora, soliga tomten i Fagervik som de visste att de hade hittat den rätta plasten för ekobyn.

- Här fanns ett gammalt torp. Platsen är gammal. Tidigare fanns det flera hus på tomten, men de var redan rivna.

Charlie byggde det hus de nu bor i. Under byggnadstiden bodde de i det gamla torpet. På gång är flera andra hus, bland annat ett hus av halmbalar.

- Vi har också en halmbastu som vi tror att är den enda i Finland.

- En av myterna är att halm skulle vara lättantändligt. Men en halmbal är som en telefonkatalog. Den börjar brinna först när man öppnar den. Som hoppressad brinner halm på sin höjd lite på ytan.

- På de här halmväggarna kommer lågorna inte ens till, eftersom vi har lera på båda sidor om halmen.

Vill bevara sin nyfikenhet

Det går lätt att prata med Charlie. Man får lätt kontakt med honom. Dessutom pratar han en flytande svenska och kan till och med en del finska.

- Men finskan är svår, i synnerhet som vi inte talar finska här hemma.

En annan sak som händer när jag sitter hos Petra och Charlie är att jag känner hur stressen rinner av mig. Just det lugna livet är något paret Blomqvist-Jespergaard eftersträvar.

- I mitt jobb känner jag hur spända och stressade alla är. Vi lever i ett ekorrhjul, säger Petra.

- Ingen hinner känna efter hur de egentligen mår. Man måste tjäna pengar, man måste si, man måste så.

Petra åker iväg på jobb och ska bli borta några dagar. Petra och Charlie kramar varandra ute på trappan till huset de byggt. Bild: Yle/ Tiina Grönroos

Framtiden då? Hur ser den ut för Charlie och hans familj?

Charlie säger att han vill bevara sin nyfikenhet och öppenhet.

- Jag vill vara tillräckligt flexibel för att kunna göra det som behövs, men också ha tid för att stanna upp.

- Byggandet är viktigt för mig, men med tanke på framtiden måste jag hitta balansen mellan att jobba för andra och för mina egna projekt.

- Min tanke med det liv vi lever här i Solbacka är att man inte behöver förtjäna en massa pengar eftersom vi inte har jättestora lån. Det är viktigt. Friheten att inte vara ekonomiskt bunden. Jag tror många förstår vad jag menar.

Du kan höra mera om Charlie Jespergaards livsfilosofi och bland annat hur man kan bygga ett badrumsgolv av lera i Samtal om livet fredagen den 8 januari (2016) klockan 11.03 och lördagen den 9 januari klockan 20.03.

I ett tidigare inslag gjorde jag en karm till en gammal dörr, den fanns helt enkelt inte. Det här fönstret hade en karm men den var inget att spara. Fönstret har nu en liknande ny karm som dörren och den skall nu också få en slutlig plats i ett gammalt hus.

Man kan sätta in fönster- och dörrkarmar på olika sätt i en fasad. Det här gamla huset är ett renoveringsprojekt och då känns det mest rätt att använda naturmaterial och gamla metoder.

Verandan till huset är inte byggd i stock utan spantrat med stående plankor. Eftersom en sådan konstruktion inte rör sig nämnvärt behövs endast ett ca 20 mm mellanrum mellan karm och spanter. Med hjälp av några skruvar i nedre stycket är det lätt att få karmen rak. Karmen fixeras i öppningen med kilar, en från utsidan och en från insidan. Karmen skruvas sedan fast där kilarna finns. Mellanrummet mellan spanter och karm skall isoleras noggrannt.

Att isolera med lin är ett milljövänligt alternativ. Det gäller att packa linet så att det inte uppstår drag runt fönstret.

Gärdesgårdar är vackra och åldras med skönhet. Vill man ha ett snyggt staket eller till exempel behöver ett stängsel för att hålla ordning på husdjur eller mota vilda djur är trägärdesgårdar ett trevligt alternativ. Men det krävs en hel del arbete och hantverksskicklighet för att uppföra en traditionell gärdesgård. Strömsö tog hjälp av gärdesgårdsmästaren Matts Andersén för sitt bygge.

Material

Gärdesgården ska helst byggas av gran och till störarna ska man dessutom helst använda tätväxt gran. Störarna bränner man i spetsen ungefär en halv meter för att de ska hålla bättre mot röta.

I Österbotten har det varit vanligt att klyva gärdslena. De ska klyvas för hand eftersom sågade gärdslen ruttnar fortare.

Gärdesgården binder man med unga granplantor som man kvistar till toppen. De kallas stölingar och ska tas ur skogen bara någon dag innan gärdesgårdsbygget för att inte torka. Under byggets gång klyver man stölingarna från toppen mot stammen. Om det är kallt när man bygger gärdesgården behöver man värma stölingarna över öppen eld för att dom ska bli mjuka och böjliga.

Bygget

Störarna körs parvis ner i marken med ett mellanrum på ca 10 cm. De ska luta från varandra något som ett smalt V för att det ska bli stadigt då man binder. Störparen kör man ner med 1-1,5 m mellanrum, lite beroende på underlaget och hur man vill att gärdesgården ska se ut.

Störarna binds vanligen på tre punkter. Stölingarna knyts i toppen och viras som åttor med den kluvna ytan mot störarna. Det första gärdslet får vara ganska kort och kan t.ex. lutas mot en sten. Sedan bygger man på med allt längre gärdslen. Om något gärdsle är för kort går det bra att skarva och binda ihop vid behov. De översta varven avslutas alltid mitt emellan två störpar.

På webbplatsen för Sundom by kan du ladda ner noggrannare instruktioner över hur man bygger en gärdesgård och läsa mera om gärdesgårdens historia.

Gärdesgårdens historia

Gärdesgårdsbygge

Det åttonde avsnittet av det hyllade programmet Stugor levererar än en gång. Temat är den här gången lyx, och vi bekantar oss med inte mindre än tre olika sommarboenden.

Villa Saga utifrån Villa Saga, 2016 Bild: Kasper Strömman/Yle Kasper Strömman (Författare),villa saga

Pekka Helin börjar med att visa oss runt i Villa Saga, ett sommarhus han ritat på 90-talet. Huset är i två plan och definitivt större än medelsnittet, men ändå svårt att upptäcka om man närmar sig från havet. Men detta har såklart varit praxis en längre tid i skärgårdsbyggandet. Ju osynligare desto bättre.

Villa Saga inifrån Villa Saga, 2016 Bild: Kasper Strömman/Yle Kasper Strömman (Författare),stugor,villa saga

Inifrån huset har man dock en ypperlig vy ut mot fjärden. Villa Saga är dock inget skrytbygge. Materialen är i mångt och mycket samma som redan finns på ön, och eldstaden är murad av de stenar som blev över när man grävde källaren. Fint ställe och Pekka har all orsak att vara nöjd.

En vacker fontän på Gullranda Gullranda, 2016 Bild: Kasper Strömman/Yle Gullranda,Kasper Strömman (Författare),Nådendal

Programmet tar sig vidare till vad som antagligen kunde kallas det finska sommarboendets kronjuvel, Gullranda i Nådendal. Blev det husesyn? Nej, inte den här gången. Men trädgården i sig själv är såpass spektakulär att man lätt kan hänga där en dag.

Det kunde till exempel vara jobbigt att hålla 7 500 rosor i liv i sin egen trädgård, men här är allt möjligt. Dessutom har arterna fantastiskt bra namn, och många är till på köpet unika för Gullranda. Men det är klart, så förväntar man sig ju också att presidentens sommarresidens ska vara något utöver det vanliga. Det här är så nära Versailles man kan komma i vårt land. Absolut värt ett besök.

Sommarhus på Strömsö Villa Korsholmen, 2016 Bild: Kasper Strömman/Yle Kasper Strömman (Författare),villa korsholmen

Programmet avrundas den här gången på den privata ön Strömsö. Och nej, nu pratar vi inte samma Strömsö som TV-programmet, utan en private resort där arkitekt
Joanna Maury-Aholan har ritat åtskilliga villor. Bland annat Villa Korsholmen.

Miniatyrhäst på verandan Amerikansk minihäst på utedäck, 2016 Bild: Kasper Strömman/Yle Kasper Strömman (Författare),minihäst,stugor,villa korsholmen

Villa Korsholmen har absolut mest premium-känsla av öns sommarhus. Går det att trolla fram en pool under terassen genom att trycka på en knapp? Visst. Har husets master bedroom ett separat badkar? Självklart. Och strosar amerikansa miniatyrhästar fritt omkring på tomten? Klart de gör.

Kolleger i elbil Elbil, 2016 Bild: Kasper Strömman/Yle elbilar,Kasper Strömman (Författare)

Regissör Anna-Karin och fotograf-Mikko ser dessutom nöjda ut tack vare den praktiska transporten med elbil, efter att ha åkt omkring i programmets ruttna Saab hela sommaren. Man vänjer sig så lätt vid livet på Strömsö.

Men fast sommargästerna här kan tänkas vara snäppet mera bemedlade så är ändå husen väldigt lågmälda i sin arkitektur. Vräkighet är tydligen inte snyggt här heller.

Med andra ord ett mycket intressant avsnitt, om inte det bästa hittills. Och då ska man inte glömma att hela två avsnitt till är på väg. När blev TV så här bra?

Stugor sänds söndagar 18.30 på Yle Fem, och kan därefter ses på Yle Arenan. TV när det är som allra bäst.

Del nio av den utmärkta serien Stugor är återigen ett helt suveränt avsnitt. Temat denna gång är flytande stugor och vi bekantar oss med fyra olika koncept. Inte tre som vanligt? Nej, fyra. För Stugor är ju serien som bara blir bättre för varje avsnitt.

Husbåten Saimaan simpukka på väg. Husbåt på Saimen. Bild: Kasper Strömman båtar,eero ekala,Fritidshus,husbåtar,idu kupiainen,Kasper Strömman (Författare),Saimen,Savolax,stugor

Resan börjar på Saimen, där Idu Kupiainen och Eero Ekala tillbringar sin fritid ombord på fartyget Saimaan simpukka. Ja, man ska kanske helst inte kalla den båt, för den bästa beskrivningen skulle nog vara flytande timmerstuga. Men visst går det att ta sig fram med en sån också.

Eero och Kasper njuter av husbåtens komfort. Eero och Kasper njuter av färden i husbåten Saimaan simpukka. Bild: Kasper Strömman eero ekala,Fritidshus,husbåtar,Kasper Strömman (Författare),Saimen,stugor

Det här är såklart möjligt för att det praktiskt taget aldrig blåser upp till orkanhastigheter på Saimen. Och därför klarar man sig fint med ett mindre manövrerbart fartyg.
Finns det bastu ombord? Klart det finns, och här vedeldar man. En fin flytande stuga som visar att det finns plats för nytänk även i båtvärlden.

Från Saimen förflyttar vi oss till Helsingfors, där vi hälsar på Lennart Petterson och Iisa Juva som har för vana att semestra med sina två små barn i en folkbåt. En vad-då-för-båt, frågar du? Den nordiska folkbåten är en kompakt segelbåt som ritades på 1940-talet och som blev så bra att den nytillverkas än i dag.

Nordisk folkbåt utanför Helsingfors. Folkbåt rundar sjömärke i Helsingfors Bild: Public domain/Ralf Roletschek Folkbåt,fritid,Kasper Strömman (Författare),Segelbåt,Segling,semester,stugor

Bilden ovan ger en idé om hur kompakt båten är. Många idag har ju vant sig vid att ha lite mer svängrum nere i kajutan – speciellt om man är en familj på fyra – men så tänker inte Iisa och Lennart. Verkar med andra ord som en mysig livstil. Och bevis på att det inte alltid krävs en Miami Vice-båt om man är äventyrslysten. Snarare tvärtom.

Fast om man nu är ute till sjöss, vem ska man fråga om hur båtar överhuvudtaget planeras? Självklart av Hans Groop som har ritat ett hundratal i sitt liv. Allt började med den populära H-båten han ritade 1967, och sen dess har det rullat på.

Hans Goop vid relingen. Hans Groop vid relingen framför kameran. Bild: Kasper Strömman fritid,H-båt,Hans Groop,Kasper Strömman (Författare),Segelbåt,Segling,stugor

Vi fick besöka en av Hasses nyare modeller från 1990-talet som inte heller var så dum. Och det bör ju sägas att Hasse var mer eller mindre ett levande lexikon vad gåller båtdesign, men det kunde man ju såklart vänta sig av en levande legend.

Och just det, Hasse står till vänster på bilden. De andra som hänger på däck är fotograf-Mikko och assistent-Siiri.

Den futuristiska båten Shalom. Den futuristiska båten Shalom. Bild: Kasper Strömman båtar,isoleringsmaterial,jorma ponkala,Kasper Strömman (Författare),Shalom,stugor

Programmet avrundas denna gång hos en annorlunda visionär, då vi besöker Jorma Ponkala ute i hans båt Shalom. Shalom är ingen vanlig båt. Egentligen kunde man prata om Jormas livsverk som tagit femton år att skapa. Ett sällsamt, rymdskeppsliknande fartyg byggt i ett lätt isoleringsmaterial.

Jorma har från dag ett haft som mål att resa jorden runt med sitt futuristiska skepp, men eftersom det tagit ett bra tag att bygga och varken han eller frugan är speciellt unga nuförtiden, så får vi tydligen se hur det blir med den saken. Men själva skeppet är magiskt. Varenda detalj är genomtänkt och allt här är ifrågasatt, inklusive formen. Mycket inspirerande.

dags att ro i land efter besöket på Shalom. Dags att ro i land efter besöket på Shalom. Bild: Kasper Strömman båtar,isoleringsmaterial,jorma ponkala,Kasper Strömman (Författare),Shalom,stugor

Med andra ord ett toppenavsnitt, om inte det bästa hittills. Speciellt när man tar i beaktande att det lider mot slutet – men det här är tydligen en TV-serie som ångar på för fullt tills det säger stopp. Bra där.

Avsnitt nio nu tillgängligt på Yle Arenan. Programmet heter Stugor, men egentligen borde det heta TV när den är som allra bäst.

Du har väl inte missat det bästa TV-programmet som gått i år, Stugor? Under de nio avsnitt vi redan fått se har det varit en herrans mycket stugor, men det bästa är ändå sparat till sist. För då det nu vankas avsnitt tio undersöker vi nämligen Stugornas framtid. Och detta görs på tre olika ställen.

Villa Havsvidden på Norra Åland Villa Havsvidden på Norra Åland Bild: Kasper Strömman kasper strömman,sommarvillor,stugliv,stugor

Resan börjar på norra Åland där vi besöker Havsvidden, som är en intressant blandning av privata villor, delägda villor och enskilda hotellrum som går att hyra. Dessutom finns en bättre restaurang på området. Man kunde säga att en viss premium-känsla präglar stället i största allmänhet.

Sparsamt möblerat rum på Havsvidden Sparsamt möblerat rum på Villa Havsvidden Bild: Kasper Strömman kasper strömman,stugliv,stugor

Kasper och Niclas Hage tar sig ett bad i poolen på Havsvidden Kasper och Niclas Hage tar sig ett bad i poolen på Havsvidden Bild: Kasper Strömman kasper strömman,stugliv,stugor

Är Niclas med andra ord miljonär som semestrar så här? Tja, Niclas är klasslärare, så man får väl anta att svaret är nej. Men genom delägande kan faktiskt förvånansvärt många ta del av den här typens semestrande, om dock endast en del av året. Men det låter ju smart.

Jussi Palva vid sin fridisstuga Jussi Palva vid sin fridisstuga Bild: Kasper Strömman kasper strömman,stugliv,stugor

Härifrån förflyttar vi oss till Drumsö i Helsingfors, där Jussi Palva med familj har en liten fritidsstuga. Idén är att eftersom den bara är en dryg kilometer från familjens lägenhet, så kan man titta förbi fast dagligen om man vill. Med andra ord kan man använda hela sin fritid till att semestra istället för att sitta i bilen.

Kasper och Jussi dricker kaffe i trädgården Kasper och Jussi dricker kaffe i trädgården Bild: Kasper Strömman Kasper Strömman,stugliv,stugor

När familjen skaffade stället fanns en liten stuga på tomten, men eftersom den var i väldigt dåligt skick rev Jussi den i vredesmod* och ritade en ny. Eftersom områdets regler inte tillåter att bygga stort så lånar den nya kompakta stugan mycket detaljer från båtarnas värld. Härligt ställe och allra gladast blir man av att allt överlopps körande uteblir.
*Inte helt sant. Jussi var i själva verket hela tiden mycket lugn och sansad.

Villa Oivala Villa Oivala Bild: Kasper Strömman kasper strömman,stugliv,stugor

Avsnittet – och hela serien för den delen – avslutas denna gång på Villa Oivala. Vi pratar ett sommarboende ritad på 1920-talet av Oiva Kallio och som nuförtiden ägs av Finlands arkitektförbund SAFA, som hyr ut stället till sina medlemmar om somrarna.

Villa Oivalas atriumgård Villa Oivalas atriumgård Bild: Kasper Strömman kasper strömman,stugliv,stugor

Villa Oivala tilltalar på många plan. Rummen är grupperade kring en lummig atriumgård och otaliga arkitekter har plitat ner hälsningar i gästboken. Och det bästa är ju att stället i praktiken är i stan, så man behöver inte spendera en halv dag på att ta sig till stället.

Familjen Louekari vid matbordet på Villa Oivala Familjen Louekari vid matbordet på Villa Oivala Bild: Kasper Strömman kasper strömman,stugliv,stugor,Villa Oivala

Stugor råkade besöka samtidigt som familjen Louekari, som kommit hit ut sen 1980-talet. Därför visste de en hel del om stället och arkitektur i största allmänhet såklart.
Villa Oivala hade också en intressant regel om att stället inte får beträdas såvida man inte har på sig en randig tröja.**
**stämmer absolut inte.

Ett enastående avslutningsavnsitt med andra ord, om inte det bästa hittills. Och det mångsidiga urvalet vi sett genom serien visar att arkitekturkunnandet frodas och mår bra i vårt land.

Och här tar då Stugor slut. Som tittare har det såklart bara varit ett program i raden av alla andra. Men för oss som varit med och gjort serien har det varit den enda vi gjort, och vi har gett den vårt allt. Så tack för att du tittat.

Länge leve sommaren, fritid, och framförallt arkitektur!

Del tio av Stugor nu på Arenan, där också tidigare avsnitt finns. Kan lätt ses om – för det har ju trots allt varit årets arkitekturserie.

Stuck, kommer från Italienskans stucco. Stucco och är ett samlingsnamn för olika blandningar av gips, marmormjöl och lim som man använt för att göra dekorativa detaljer inom arkitektur och konst.

Stuckaturer har funnits länge. Arkeologer har hittat stuckliknande material i t ex Tutankhamuns gravkammare.

Under renässansen (pånyttfödelsen mellan 1400- och 1600-talen) återupplivades intresset för stuckaturer efter att ha varit ett ointressant material inom arkitekturen under medeltiden. Särskilt fina stuckarbeten finns i Vatikanen Rafaels loggia från denna tid. Stuckaturerna utvecklades i Barockens (glansperiod i mitten av 1600-talet) och rokokons (glansperiod i mitten av 1700-talet) arkitektur. Också för Jugendstilen (1890-1920-tal) passade stuckmaterialet bra. Jugendstilen kännetecknas av naturalistiska ornament och växtmotiv.

Stuckaturer och takrosetter

Ett potpurri av takrosetter och stuckaturer från Vasa Teater och egnahemshus.

Gipsmassa

Gipsmassa låter enkelt, men egentligen är det en kemisk process. För att belysa uppfinningslusten, påhittigheten och för att fascineras över hur i all sin dar kom man på att just göra så redan på den tiden listar jag några detaljer ut framställningen.

- Stuckmassa framställs av gipsmjöl som blandas ut med vatten. Andra material som marmormjöl, glas och sand tillsätts för att få önskade egenskaper.
- Gips = naturligt förekommande kalk som bundit till sig vatten och svavel, kemisk formel CaSO4 2H2O
- För att få gipsmjöl bräns gipssten i 110 till 180 graders värme. När ca 75% av det bundna vattnet har avdunstat bildas så kallat stuckgips.
- Stuckgipset blandas med vatten och man får en gipsdeg . Gipsdegen kan formas och den torkar långsamt. Stuckatören kan gjuta och skulptera massan hur den vill. När massan formats klar skall degen torka varpå det tillblandade vatten som tillsatts avdunstar, gipsdegen härdas och blir återigen till gipssten, I princip den form stuckmassan startade från.

Takrosett

Takrosetten är en typ av stuckatur. Den är en dekoration som man ofta ser som en dekoration runt takbelysningen i äldre hus. Takrosetter finns i äldre trähus och stenhus, de finns otroligt utsmyckade takrosetter och pyttesmå, nästan osynliga.
Takrosetter har nog fallit bort från våra byggen för länge sedan, kanske för att det tar tid att dekorera, kanske det blir för dyrt eller kanske för att det nu finns så många stilar som går parallellt. Det skulle kanske vara omöjligt att välja en modell som skulle passa till allas inredningssmak.

Nuförtiden finns takrosetter i frigolit att köpa som separata detaljer som man limmar upp i taket. Fördelen med frigolit är att det är ett lätt material.

Min takrosett har jag skurit ur i en polystyrenskiva (xps), ett material som normalt används som isolering under hus. Xps-skivan är lätt att forma och jobba med. Jag använde en vass mattkniv och skar olika typer av avfasningar i skivan.
När mönstret var klart spacklade jag hela takrosetten med ett mellangrovt lättslipat spackel. Takrosetten limmade jag fast i taket. För att få takrosetten integrerad och som en del av taket målade jag den i samma vita nyans som resten av taket.

Jims takrosett av polystyren

Jim skär ut en takrosett i polystyren.

Förr eller senare börjar möblemanget kännas litet gammalt, men istället för att slänga bort skåp, bord, stolar eller sängar kan man låta fantasin dansa ett varv över dem och förvandla dem till något fint. Här tar sig Jim an ett gammalt klädskåp, men i artikeln finns också länkar till andra finurliga förvandlingar.

Skåpet var på väg till återvinningsstationen. Det var halvt inbyggt i väggen, gulnande sunkigt och tog för mycket plats. Skåpet är två meter högt, en meter brett och 60 cm djupt, m a o var det också 1,2 kubikmeter förvaring som gick ut genom dörren. När skåpet lyfts ut kändes rummet rejält och tydligt. Problemet som kvarstod var att en hel del saker som förvarats i skåpet fanns kvar på golvet.

Några enkla tips på hur man kan piffa upp ett gammalt klädskåp.

1. Ta bort sockeln och sätt fyra ben under skåpet. När skåpet kommer en bit upp blir det luftigare och tydligare.
2. 60 cm djupa skåp kommer långt ut i rummet, skuggar och blir ganska skrymmande. Ett bra, men arbetsamt sätt är att såga av skåpen så att de blir 40 cm djupa. Kläder måste då hängas på ett annat sätt. Man kan också få skåpet att kännas lättare genom att lämna bort en del dörrar. Skåpet blir en kombination av öppna hyllor och skåp med dörr.
3. Måla om. Gamla klädskåp är oftast vita, en vit som med åren blivit gul och smutsig. Klädskåpen är oftast gjorda av spånskivor som är beklädda med en slags plastfilm. Sandpappra upp ytan och tvätta av skåpet med målartvätt. (Med sandpappret får man ytan uppruggad så att färgen fäster snabbare. Målartvätten har också samma funktion, förutom att den tar bort fett så gör den ytan sträv)
4. Byt handtag och knoppar, det är detaljerna som gör helheten.

Förutom klädskåpet hittar du här länkar till andra fina tips på återvinning:
Lees tapet av gamla boksidor och papperssidor.
Camillas tavla gamla bestick.
Lees utklädningsakut där hon skapar flera roliga dräkter av några klädesplagg.
Jims hylla av konservburkar.
Jims tavelramar av gamla taklister
Jims verktygsskåp som både byggs om och får ny inredning
Camillas tavelramar eller tittskåp med leksaker i.
Lees t-tröjor med virkade dekorationer på.

Restaurerat 80-tals klädskåp

Jim återvinner ett gammalt klädskåp och bygger om det till ett skåp med flera funktioner.

Novembermörkret kan kännas väldigt deprimerande, speciellt om marken är bar. Dagarna blir bara kortare och kortare, dagsljuset blir till ett suddigt dis och det kännsa bara för jobbigt! Nu är det dags att pigga upp sig själv, grannarna och trädgården med litet belysning.

Jag tycker att man gärna kan börja med de första lamporna i trädgården redan tidigt på hösten när mörkret kryper på. Det som man gärna kan tänka på är att lite maskera belysningen så att den inte alltför mycket påminner om de traditionella julbelysningarna.

Med hjälp av em timer (klocka) går det bra att ställa in belysningen så att den tänds när det skymmer och släcks då man önskar. Det här är ett enkelt sätt att regelera belysningstiden och samtidigt spara lite pengar. En gång per vecka får man lov att justera timern efterhand som det mörknar tidigare och tidigare.

Att tänka på:
- använd endast belysning som är gjord för utomhusbruk
- välj gärna ledlampor, de är energisnåla och hållbara
- se till att skarvsladdarna även är gjorda för utomhusbruk,
- tänk på hur du drar elsladdarna, fundera över eventuell snöskottning osv...
- skydda eventuella skarvsladdar och kopplingar från fukt. Det finns speciella plastboxar på marknaden för ändamålet.

Om du år efter år belyser en viss buske eller ett träd så kan det löna sig att göra en mera permanent lösning på eltillförseln. Gräv ner en jordkabel med en stickkontakt för utomhusbruk.

Vi använder allt mer belysning i trädgården. Utbdet av ljusslingor, lyktor, nät och annan belysning blir bara bredare och bredare. Ett bra tips är att göra en helhetsplanering för belysning och elanslutningar i trädgården. Lösa skarvsladdar som dras hit och dit innebär alltid en risk. Nergrävda jordkablar och för ändamålet tillverkade stickontakter som placerats ut på väl planerde ställen gör att säkerheten ökar och vi slipper också alla skarvsladdar.

Vår installation i lusthset med det belysta möblemanget är ett exempel på en höstbelysning i trädgården som inte direkt ger en julkänsla!

Lusthusets utebelysning

Owe och Anne skapar stämning i höstmörkret med att placera ut slingor av ledlampor på olika ställen i Strömsös lusthus.

Jim gjuter en lampa i glasfiber. Han använder epoxy och härdare tillsammans med glasfibermattan. Det ger ett hyfsat genomskinligt slutresultat. Lampan ger således en varm belysning som passar bra i höst- och vintermörkret.

Styren, harts, epoxy, glasfiber, härdare och formvax. Det senaste låter mest som hår-gelé, men det är också vätskorna och materialen som används när man gör glasfiberarbeten.
Med alla ovanliga ämnen, blandningsförhållanden och moment är det här inte ett projekt man börjar på med hemma vid soffbordet. Glasfiberlampan ger en bild av hur det kan se ut när man t ex bygger stora glasfiberbåter. Men om man har ett bra utrymme och skyddar sig med både andningsskydd och latexhanskar är det fullt möjligt att göra ett eget glasfiberexperiment.

Att göra formen eller pluggen, som man kallar den bland båtbyggare, är ett projekt i sig. Det gäller att få en slät, hård fin yta och bygger man i trä skall det slipas och spacklas i olika omgångar. Formen skall målas med en formfärg som sen skall vaxas i flera dagar. Min glasfiberlampa gjuter jag på en rostfri skål. Rostfritt är ett jämnt och hårt material som passar utmärkt till pluggmaterial.
Det finns olika blandningar som man kan använda tillsammans med glasfibern. Jag använder epoxy och härdare tillsammans med glasfibermattan. Det ger ett hyfsat genomskinligt slutresultat.

Lampa av glasfiber

Jim gjuter en lampa av glasfiber.

Gör så här:

Börja med att slipa den rostfria skålen med ett riktigt fint vattensandpapper för att få bort eventuella små skavanker. Det är viktigt att skålen har en konisk form för att glasfibern skall släppa.

Pluggen bör vaxas för att täppa till alla porer i materialet och för att göra ytan hal. Det finns speciellt vax som är ämnat för detta ändamål. Vaxet skall torka ett dygn. När vaxet torkat skall ytan poleras. Sen skall ytan strykas med en släppvätska. Den bildar ett tunt glatt skikt på ytan. Doppa trasan i ljummet vatten, häll på släppvätska och stryk på ett tunt skikt över formen. Upprepa strykningen några gånger vid första gjutningen.
Släppvätskan skall torka några timmar.

Klipp glasfibermattan i passliga trianglar och riv kanten för att få övergången mellan bitarna att bli jämn.

Epoxy och härdare finns att köpa i affär som säljer båttillbehör. Blanda dem enligt föreskrift på förpackningen. Det innebär ofta 5 delar epoxy och 1 del härdare.
När härdaren kommer i kontakt med epoxyn sker en reaktion.

Epoxyn blir varm och stelnar. Normalt har man ca 15-20 minuter på sig att arbeta med glasfibern, men yttertemperatur och mängd av blandning påverkar också härdningstiden.

Ta loss gjutet från pluggen, såga och slipa kanten. Upprepa processen och gjut en halva till.

Limma ihop halvorna. Det går bra att limma ihop halvorna med en likadan epoxyblandning som blandades till själva glasfiberarbetet. Ett annat alternativ är glaslim eller annat starkt silliconliknande lim.

Borra hål för elsladd. Borra också ett stort hål i botten på lampan för att få ut både ljus och värme.

Glasfibertrådarna fungerar som armering, men eftersom epoxyn är stark i sig själv kan man göra lampan också utan glasfiber, men det får bli ett experiment till en annan gång 

Ibland behöver man något som stöder böckerna eller något som liknar en bok med utrymme för hemliga papper eller viktiga dookument som t ex pass. Jim snickrar ihop ett enkelt bokstöd som smälter bra in i bokhyllan.

Medium Density Fibreboard eller MDF som den kallas är en lätt bearbetad träfiberskiva. MDF skivan är hård och hålls rak och fin. Det är ett bra material till lister och t ex fönstersmygar. Mdf finns att köpa i olika tjocklekar. De väger ganska mycket så om man köper stora skivor behöver man bärhjälp.

Bokstödet gjorde jag I MDF för att det är lätt att foga ihop med enbart trälim.

Delarna är:

bokrygg
pärmar
sidor

Jag limmade fast alla delar limmade på en 4 mm tjock skiva.

En bra hemlig förvaring, som samtidigt håller ordning på böckerna.

Bokstöd

Jim gör ett bokstöd av mdf-skivor.

Carl och Karin Larsson var med och lade grunden till ett nytt folkhem som uppstod i Sverige i början på förra seklet. Familjen i centrum, inredningen skulle vara glad och färggrann och man skulle trivas i sitt hem och göra saker tillsammans. I Carl och Karins hus finns en fin grön tallrikshylla. Jag har förstått att tallrikshyllan är på väg tillbaka in i inredningen och eftersom det inte finns så många gamla hyllor kvar kan en beskrivning på hur man gör en ny passa bra, en ny hylla med inspiration av Carl och Karin.

Carl och Karins hus i Sundborn är fascinerande och inspirerande. Möblerna i Lilla Hyttnäs, som Larssons kallade sitt hem, är praktiska och fina. De dekorerade modigt om gamla möbler. men var också duktiga på att skapa nytt. Följ instruktionerna så kan även du skapa något nygammalt som faktiskt är rätt tidlöst.

Gör så här.
Skriv ut schablon 1 och schablon 2 till sidorna på hyllan. Tejpa ihop A4:orna i schablon 2 och klipp ut modellen.

Rita av modellen och såga ut.

Fräs ur en dekorationskant på hyllplanen. Fräs in 4 mm breda spår med ca 1,5 cm mellanrum längs med hyllplanen. Då kan fler tallrikar stå bakom varandra utan att halka).

Fräs ur en dekoration på sidorna och i framkanten av den breda hyllan som kommer högst upp.

Borra hål för rundstaven i sidorna.

Jims tallrikshylla Jims tallrikshylla Bild: YLE/Strömsö allmoge,carl larsson,folkhem,förvaring,jim björni,karin larsson,strömsö,sundborn,tallrikar,tallrikshylla

Sandpappra alla delar noggrant.

Märk ut var hyllorna kommer.

Skruva fast en liten kloss på sidan under hyllplanet.

Skruva fast alla tre hyllorna, den översta uppifrån och de övriga från sidorna.

Sätt i rundstaven och spika fast den.

Förborra på alla ställen där det kommer en skruv.

Det kan vara en bra ide att måla alla delar före monteringen eftersom det är svårt att komma åt alla hörn då hyllan är hopskruvad.

Tallrikshylla

Jim bygger en nygammal tallrikshylla.

Montera hyllan på väggen:
Borra hål rakt framifrån genom sidorna. Borra hålet i nedre delen av hyllsidan där den är som smalast.

I övrekant, där sida och översta hyllan möts, passar det bra att skruva fast ett platt järn på vardera sidan. Upphängningsjärn som har färdiga hål finns att köpa, men det går också bra att tillverka dylika av t ex 3 mm tjockt flatjärn.

Inför den här julen på Strömsö har vi tagit inspiration av en fantastisk kreativ och mångsidig kvinna. En kvinna, som om hon hade levt idag skulle ha kunnat kalla sig formgivare, modedesigner, stylist och textilkonstnär. Hon var modernt fritänkande i sitt skapande och långt före sin tid. Och den kvinnan är Karin Larsson (1859-1928).

Karin var klassisk skolad i både Slöjdskolan och Konstakademien i Stockholm. När hon 1882 flyttade ner till konstnärskolonin i franska Grez-ur-Loing mötte hon konstnären Carl Larsson. Och det är deras kommande hem som blir motiven för Carls berömda målningar och spelplanen för Karins kreativitet. Hon lägger målarpenslarna på hyllan, målar snarare med nål och tråd och skapar hemmet som Carl avbildar. Behöver de en ny möbel så ritar hon den, modern och helt annorlunda än andra möbler.

Paret får åtta barn och Karin designar och syr kläder som var anpassade till lekande barn och inte små vuxna som var det rådande sättet. Hon väver modernistiska gobelänger och broderar fria mönster där devisen är att handen skall synas. Hon odlar kaktusar och introducerar pizza på familjemenyn.

Deras hem i den lilla byn Sundborn utanför Falun i Sverige, Lilla Hyttnäs är numera världsberömt och förebild för den skandinaviskt ljusa och den svenska stilen. Det är och var ett hem som är öppet, lekfullt, belamrat men harmoniskt och där mycket kärlek fortfarande finns kvar i väggarna.

Karin: en fantastisk kreatör, en en-kvinnas-Strömsö innan Strömsö fanns.

Hemma hos Carl och Karin Larsson

Camilla besöker Larssons hem i Sundborn.

Ett riktigt bra soffbord är svårt att hitta. Det skall vara stadigt och tillräckligt stort så att man kan äta kvällsmackan vid det och ändå inte ta för mycket plats. Det skall också vara passlig högt i förhållande till soffor och stolar. Det skall vara gjort i rätt träslag eller målat i en passlig färg.

Det finns tusentals modeller och former på soffbord och kanske det är både ett tecken på hur svårt och hur intressant utmaning det är att göra det optimala soffbordet.
1950- och 60-talens möbelformgivning var i många fall stram och tydlig. Det var inte mycket detaljer och krusiduller. Konstruktionerna var lätta och det finns en slags spänst i den här tidens möbler. Trots dessa enkla konstruktioner har många möbler från 1950- och 60-talen överlevt.

Några enkla tips:
De vanligaste skadorna som uppstått är skador i fanér, skador i lackytan och att benen sitter löst.

Benen fixar man lätt med hjälp av ett polyuretanlim. Limmet sväller av vatten och fukt. När limmet torkar blir det hårt och starkt, springor fylls ut och benen blir stadiga igen.

Fanérskador kan man fixa på olika sätt. Det går att fanera om möbeln, lappa med nytt fanér i samma träslag, men man kan också lacka eller polera, måla eller t o m tapetsera.

På 50- och 60-talen använde man mycket lack. Om det uppstår vita ringar på bordet efter att där stått en varm kopp te så vet man att det högst sannolikt är lackat med cellulosalack. För att vara riktigt säker på att få en tapet och lim att ta fast på bordet bör lacket tas bort. Lacket kan lösas upp med sprit och aceton.

För att få ett starkare tapetklister kan man hälla i vanligt trälim och blanda ihop. Tapeten töjer när den blir fuktig av limmet men drar ihop när den torkar.

Lacka ytan flera gånger till sist för att få den jämn och hållbar.

Restaurerat 60-tals bord

Jim ger ett bord från 1960-talet nytt liv.

Jim återvinner ett litet bord, sågar det itu och förvandlar det till två tvåbenta bord istället.

En möbel som ger mer plats än den tar.

Man kan jobba om ben, bygga upp ett bakstycke för spegel, bygga in hyllor och en hel del annat men i sin enklaste form:

- Såga av ett bord på mitten.
- Sandpappra och fixa kanterna
- Måla. Benen på mitt bord var fyrkantiga och ganska breda i förhållande till storleken. Jag tejpade, ritade på ett mönster och benen fick på så sätt en lättare form utan att jag alls använde såg.

Jims tvåbenta bord

Jim sågar ett bord itu för att skapa två nya, med två ben.

Kollektivt boende bland unga har ökat i Helsingfors de senaste åren.

I dag bor över en tredjedel av 15-35 åriga familjelösa tillsammans med någon som inte är en partner. Och andelen har ökat med 13 procent på tio år.

Jag bodde ensam i pappas lägenhet en stund när han var ute och reste runt världen och efter det skulle det ha varit ganska svårt att bo med någon annan.

Ökningen är dessutom störst bland de som är över 25 år gamla. De som nyligen har inlett sina studier vill fortfarande helst bo som Oskari Bäck – ensam i en liten etta.

- Jag bodde ensam i pappas lägenhet en stund när han var ute och reste runt världen och efter det skulle det ha varit ganska svårt att bo med någon annan. Så det gällde bara att hitta sin egen lilla etta här i centrum.

Bäck hittade sin hyresbostad via en kompis som skulle utomlands på utbyte. Till hösten måste han flytta ut och då väntar en hård kamp om de få billiga ettor som finns i staden.

Oskari Bäck har lyckats hitta en billig hyresbostad i centrum. Oskari Bäck Bild: Yle/Berislav Jurisic bäck,närbild foton,oskari bäck

Vill man ha en lägenhet via Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse HOAS så är det svårt att få en etta. De flesta bor därför i så kallade studentkorridorer. Och det är något som Bäck helst inte vill göra.

Syskonen Lisa Vuorelma och Ville Vuorelma delar på en helt vanlig hyresbostad med två andra personer. Lisa Vuorelma och Ville Vuorelma. Bild: Yle/Markku Pitkänen lisa vuorelma,närbild foton,ville vuorelma

Kollektiv och studentkorridorer är inte samma sak

I många andra länder delar studerande och andra unga ofta på helt vanliga lägenheter. I Finland är det ännu inte lika vanligt, men något som syskonen Vuorelma rekommenderar.

Man tänker att det är som HOAS-lägenheter där man inte lever tillsammans, lagar middagar och sådant. I HOAS-bostäder lever man ensamma tillsammans.

De delar närmare 120 kvadratmeter med två andra unga.

- Man har kanske lite annorlunda bild av hur kollektiv fungerar. Man tänker att det är som HOAS-bostäder där man inte lever tillsammans, lagar middagar och sådant. I HOAS-bostäder lever man ensamma tillsammans, säger Lisa Vuorelma.

Inga lås på dörrarna

I kollektivet på Tavastvägen i Helsingfors har alla sina rum dit man får gå när man vill vara i fred, men annars är de som en liten familj.

- I HOAS-bostäder har man sina egna rum som har lås vilket vi inte har utan allt det här är vår allas lägenhet.

Hon tror att det kan vara tanken på HOAS-boendet som gör att de flesta inte vill bo i kollektiv.

- Sådant här kollektiv tror jag inte människor vet om, eller har tänkt på att det är möjligt med bara en kompisgrupp.

Då någon flyttar ut söker vi en ny hyresgäst via vänner eller bolag som annonserar hyresbostäder.

En är ansvarig hyresgäst

Lisas bror är den ansvariga hyresgästen och de andra betalar hyra, hyresgaranti och andra gemensamma utgifter till honom.

- Det har gått jättebra. Då någon flyttar ut söker vi en ny hyresgäst via vänner eller bolag som annonserar hyresbostäder, säger Ville Vuorelma.

Kände inte sina grannar i HOAS-bostad

Han har själv bott i en av HOAS studentkorridorer och säger att han inte hade någon kontakt med de andra som bodde i korridoren.

- Alla värmde maten i mikron i vårt gemensamma kök och gick sedan till sina rum och åt. Och det var ganska tråkigt, säger han.

Enligt syskonen Vuorelma sparar de minst 200 euro i månaden på hyra jämfört med om de skulle bo i en etta i Helsingfors centrum. Dessutom delar de på andra utgifter som nätförbindelsen. Ibland lagar det också mat tillsammans och det sparar de också pengar på.

Alla matförpackningar är för minst två personer att då äter man upp allt och mår dåligt i flera timmar. Det är svårt att laga mat för en person.

Svårt att laga mat för en person

Och bor man ensam kan matlagningen vara en utmaning. Det är Oskari Bäck mycket medveten om. Förutom då han ska betala hyran svider det varje gång han ska handla mat.

- Alla matförpackningar är för minst två personer och då äter man upp allt och mår dåligt i flera timmar. Det är svårt att laga mat för en person. Det skulle vara bra att ha någon som man skulle kunna dela matkostnaderna med.

Men Bäck skulle ändå inte vilja byta sin etta mot ett kollektiv.

- Jag trivs jättebra här och jag är ändå så positivt inställd till framtiden att jag tror att jag kommer att få ett jobb så jag kan betala bort mina lån i något skede.

I resten av landet är det knappt en fjärdedel av 15-35 åriga familjelösa som bor i kollektiv och andelen har inte ökat nämnvärt de senaste åren.

Se ett tv-inslag om kollektivt boende i Närbild måndagen den 27 april klockan 20.

Enligt fullmäktigeledamoten Ulla Kaukola (SDP) har Vanda luckrat upp i byggbestämmelserna som i sin tur ger billigare nya bostäder.

Bostadsfrågor i Vanda har tack vare bostadsmässan i Kivistö hållit Finlands fjärde största stad i rubrikerna den senaste veckan.

Fullmäktigeledamoten Ulla Kaukola (SDP) kan leverera mer positiva nyheter.

- Vi har i Vanda luckrat upp bestämmelserna för hur man bygger höghus, så nybyggda lägenhetsbostäder kan bli mellan 5 000 och 20 000 euro billigare, säger Kaukola.

Färre p-platser i husbolaget

Orsaken till att bostäder i Vanda kommer att bli billigare är regeringsprogrammet. Staden har tjuvstartat normtalkot redan på våren.

- Förr skulle man ha en parkeringsplats per 80-90 kvadratmeter. Vi höjde det till 130 kvadratmeter för höghus i tätorten.

Kaukola menar att man genom denna inbesparing kan sänka priset på nybyggen.

Ulla Kaukola (SDP) var gäst i Morgonöppets sommarserie Politisk måndag.